Hur gammal är den här mannen? Han har nog frisksportat större delen av sitt liv och ser säkert yngre ut än han är. 66 kanske?
Jag var inne på mitt andra varv i milspåret när jag kom ifatt honom. Han ökade och fastnade som en flåsande skugga bakom mig.
- De flesta går på skidorna, men du kan ju faktiskt åka. Du är inte HELT oäven i armarna heller.
Ok. Jag kände mig smickrad. Den här gubben hade åkt 15 Vasalopp och tyckte att jag hade en god chans att mäta mig med hans resultat. Borde jag kanske köpa mig ett startnummer? Tänk om jag skulle kunna få en bra tid!
Vintersport 2001. FFA?
Flera dagar gick jag omkring och tyckte att det lät som en god idé. Folk runt mig peppade mig. Klart jag skulle åka. Jag skulle först bara åka något seeding-lopp så att jag skulle slippa starta allra längst bak. Sedan kom eftertänksamheten. Jag tycker att det är kul med tävlingar och har sprungit en del springtävlingar, men hur kul skulle det bli att åka 9 mil i trängsel och blåbärssoppestänk? ...Rätt kul antagligen, men var inte allt roddande för att nå dit lite väl besvärligt. Jag menar: seeding-lopp, transporter, övernattningar, passbyten på jobbet m.m. Vad skulle jag vinna? En erfarenhet och upplevelse så klart, men resten av anledningarna att åka Vasaloppet kändes plötsligt som billiga försäljningsknep. Jag måste inte åka Vasan för att jag kan åka. Jag behöver inget lopp som morot till fortsatt träning. Och jag behöver framför allt inte bevisa nåt för varken mig själv eller någon annan.
Spontant känns längdskidåkning som en av de bästa träningsformerna jag har testat. Sköna rörelser. Flås! Styrka. Natur. Dessutom en massa idiellt arbetande gubbar som sköter spår och bjuder på varm saft. Värme för både kropp och själ!
Idag åkte jag 3 mil i Munkedal. Hanna körde 2. Underbar träningsdag ute!
Inget Vasalopp i år för någon av oss. Nästa år kanske... om Ego tillåter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar