Vattendjur utanför Pandan Island
Det har runnit mycket vatten under broarna sedan sist.
Från Kalymnos kom vi hem till ett vintersverige. Inget rinn precis. Joggingturer på frusna fjordar. Ändlöst stakande i Munkedalsskogarna. Julen och nyåret passerade i vithet. Sedan blev avsaknaden alltför stor och vi begav oss hastigt iväg till Spanien och lyckades där med konststycket att komma precis rätt. Rätt plats och rätt väder! Vatten såg vi knappt alls på över en vecka. Återbesök i Margalef och en del andra ställen.
Jag slogs än en gång av hur lika väldigt olika ställen kan upplevas. Margalef i Spanien och Indian Creek i USA. Ha, tänker du säkert nu, men jag försöker inte skoja till det. Så är det faktiskt! Båda ställena bjuder på en mycket utpräglad klätterstil. Pockets i Margalef och sprickor i IC. Och båda ställena är just därför lättlästa och har klättring som går snabbt att lära sig. Och det i sin tur gör att klätterupplevelsen blir rätt lik. Eftersom överraskningarna är få går det att pressa sig längre. Fysiskt. Ta i tills det svartnar och du kan fortfarande säkert göra ett par flytt till! Kul!
Efter ytterligare några vinterveckor tog vi ett 777-300 och hamnade i ett örike. Min storebror med familj tog emot i Filippinernas huvudstad Manila. Kan rekomendera ell liv med privatchaffis och hemhjälpsfolk! Verkar riktigt skönt, men lite för varmt. Lite för varmt för klättring, men bra för snorkling. Kan också rekomendera slappt paradis-ö-liv på Pandan Island.
Blev sugen på att snorkla riktigt djupt, men vågade inte riktigt. Kollade in William Trubridge på youtube när vi kom hem istället.
Från djupt vatten till hårt. Idag klättrade jag is första gången för i år. Vem vet, kanske sista också, för det ser ut att blaska på och rätt som det är kommer våren och då har man inte lust att göra nåt annat än att klättra klippa hela dagarna. Så brukar det vara.
