lördag 17 september 2011

Slagsmålsklubben



Det är som en klubb. Inte alla fattar hur unikt det är med en takspricka på 10 meter, och inte alla av dom fattar att man måste prova att klättra den.

Jag tejpar upp inför fighten. Först ett par vanliga jamhandskar. Därefter tummen och ett par varv runt hela handen för att vara förberedd för jobbiga knytnävsjam. Sedan skuttade jag runt och försökte bli varm, men det är inte lätt att värma upp inför en takspricka utan att klättra.

Jag valde ut en god arsenal av hyfsat stora kammar, knöt in mig och satte igång.
De allra första jammen var perfekta och trygga. Jag tittade ut längs sprickan och tänkte att det var en jäkla massa jammande jag hade framför mig. Det första som händer är att sprickan svänger som ett Z. Först åt höger och sedan tillbaka vänster efter någon meter. Där ser den också oroväckande bred ut. För bred för knytnäve? Jag gjorde upp en plan A och en plan B i huvet.



Jag gled ur knytnävsjammet redan efter några meter, just när jag sträckte mig ut ur Z:at. Kändes lite onödigt. Kunde lika gärna ha gått. Testade sedan denna sekvens en gång till och bakåtrensade för att kunna göra ett nytt försök.

I nästa försök satte jag leden. Kändes som jag hade kontroll hela vägen. Tog tid på mig och hittade dom bästa jammen. En nervositet byggdes upp inom mig inför läppen. Brukar ju vara svåra att passera, men jag kopplade jammen hårt. Hårdare än nödvändigt. Att falla av där var inget alternativ.


Tack Ronny och Niklas för att ni visade oss hit och runt. Och för rensning av mossa och tipset om att använda två rep.

tisdag 13 september 2011

Nya sprickor i gammal sten

Said testar det där som kallas att jamma

Tror inte att jag har upplevt så mycket regn som just nu. Mellan skurarna och dimmorna anar man dock att graniten finns kvar. Jag sprang in i Said och Combat-Per häromdan. Det var just vid ett sånt tillfälle. Vi åkte ut och testade en ny spricka som jag spanat på. Kan nog gå nåndag.

söndag 4 september 2011

Sista Bossen


Sista Bossen gick ner igår.

Jag har varit på Hallinden rätt många gånger. Branta väggen där är nog min favoritklippa.
I våras, fick jag syn på en linje som jag inte hade sett tidigare. Mitt på väggen! Jag testade den nedifrån men föll av rätt tidigt, sedan slängde jag upp ett rep och borstade och testade.

Först trodde jag att jag skulle klättra en bit av Pansarkryssaren och sedan traversera vänster får att nå den, men jag fick inte till det. Något senare fattade jag att det gick att komma åt den från Bomerang. Crimpar ut höger.

Sommaren kom med värme. Crimparna gick att hålla, men sluttarna kändes sjukt dåliga! Knepiga mantligsflytt på andra cruxet. Sen kom augusti, och då regnade det mest hela tiden tycker jag.

2:a september var kanske den crispigaste dagen på länge, men jag föll av ändå. Tappade bort betan på vägen upp. 3:e september visste jag att jag hade den... om jag hittade nån som ville ut! Hittade Fredrik och Elin till slut. Tack!

Sista Bossen var en av dom sista linjerna på branta väggen. En av dom...