Istider

Isen ligger tjock på Åbyfjorden. I Munkedal täcks bergsväggarna av tjock krämig is och inte långt därifrån finner man utmärkta längdskidspår. Det är sannerligen en fin vinter och det skulle kännas bortkastat att inte utnyttja den!

För någon vecka sedan träffade jag en kille som går på Chalmers. Han är isklättrare och beskrev förvånansvärt uppriktigt sin aktivitet så här för mig:
"Jag har klättrat en del klippa, men är inte särskilt bra på det. Isklättring är det inte lika många som håller på med och där kan jag hävda mig bättre. Jag vill gärna vara bra på det jag gör... eller åtmintone kunna verka bra. Isklättring låter tufft för dom som inte riktigt vet vad det handlar om, och för dom som har klättrat en del is själva kan jag utelämna en del detaljer. Jag tycker att det är häftigt med all utrustning också. Isyxor, skruvar, stegjärn, fina handskar, knäskydd... Jag älskar när vi sitter på kvällen dricker whiskey, filar våra isyxor och snackar om vilka handlovsremmar som är dom bästa. Det blir så go gemenskap. Det är ingen av oss som är särskilt mycket bättre än någon annan och förresten är det svårare att jämföra prestationer på is på samma sätt som på klippa. Isen kan ju vara så olika från år till år. Dom som klättrar dom svårast graderade isfallen är ju förresten inte så imponerande. Hade jag varit lika knäpp hade jag också kunnat klättra upp där!

Vi pratar inte så ofta om hur kallt det är att klättra is. Står man still en dryg timme och säkrar i minus 15 grader så är det ju inte så konstigt att man blir genomfrusen. Därefter är det svårt att klättra. Man håller ju händerna över huvet hela tiden och dom blir inte varma förrän man nästan kommit till toppen. Det brukar göra djävulusiskt ont. Sen är det dags att säkra igen. Det är ändå en tuff känsla att hugga sig upp för isen, men själva klättringen är svår att jämföra med klippklättring. Det är kanske mer är likt att aida. Man är liksom låst i sina punkter hela tiden. Hugg med vänster. Hugg med höger. Sedan fötterna. Långsamt. Och greppet är ju det samma hela tiden. Stadigt runt handtagen. Jag kör lech-less eftersom det känns mindre som fusk. Ibland byter jag grepp mellan höger och vänster. Det är ju lite variation iallafall. Det är skönt att kunna komma ut på vintern också, men det är tur att dagarna är så korta för vi är ju i skuggan hela dagen. I bästa fall hinner vi två fall på en dag. Sedan är det dags att åka hem till stugan å fila igen. Det är ändå det som är höjdpunkten på dagen. Lite jobbigt att packa och packa upp alla grejer hela tiden bara. Sakerna måste ju hinna torka till nästa dag."

"Ok, vi ses" sa jag.