Beak Flake

Snart på första kruxet

Befinner man sig under en replängd med ett namn bör man först titta upp en stund och sedan fundera på varför den har namnet.

Hemma i bokhyllan nånstans ligger det en rostig liten metallbit. Platt, krokig men fortfarande lite vass. Det är en aidklätterpryl och brukar kallas för ’bird beak’. Just den här metallnäbben bankade lillebror Huber in på 17:e replängden av El Corazón 2001. Enligt beskrivningar var det den enda säkringen på ett dubbeldyno-krux. Vilt! För två år sedan klättrade vi igenom leden utan ambitioner om att sätta den. Bird-beaken trillade ur när jag topprepssäkrad skulle dra mig in till klippan i den.

Andra klättrare hittade snart en mycket säkrare variant. Bara lite hårdare sades det. Det var dessa få meter som möjligtvis skulle bli för svåra för mig att fria. Resten av leden visste jag att jag har god chans att klara. En smula nervös började jag jobba på sekvenserna. Provade dyna till en sloper några gånger. Provade hålla på allt för dåliga grepp och trillade av. Snart hittade jag det dock och resten av replängden öppnade sig ovanför mig.

Hela repan är 45 meter och har två krux till. Fick lägga en stund på att hitta en bra beta för sista delen, men känslan när vi firade ner var att vi har ett fint äventyr framför oss. Inte givet att vi klarar det, men inom räckhåll.

Dagen efter ägnade vi åt att hissa en massa vatten, mat och sånt. Hårt, men tillfredställande storväggsjobb.

Väggmat