Sommarstädning

Nu var det dags. Vädret har varit fint länge och många av dom allra blötaste lederna har börjat torka. En av dom är sprickprojektet på Ingalsröd. Kanske Sveriges hårdaste tradsäkrade led när den blir gådd.

Jag har testat den förut en gång. Då var den en smula blöt, men jag insåg direkt att det kommer bli en framtida testpice. Brant, ihållande och inte helt kort. En fantastisk led som bjuder på sann sportklättring med egenplacerade säkringar. Ja, sportklättring. Liksom det mesta av klättringen i Bohuslän är det sportklättring vi talar om. Tradsäkrad sportklättring. Vårt mål är att klättra lederna i en följd utan häng. Redpoint. Vi testar, faller och lär oss flytten. Vi testar igen och kanske lyckas vi till slut summera ihop våran styrka, teknik, uthållighet och mentala beslutsamhet till en lyckad bestigning. Det är inställningen till hur klättringen ska gå till som gör det till sportklättring. Bultat eller ej.

Ett problem bara. Leden jag nu stod inför hade hunnit bli bultad och har till och med en bestigning. Att skruva ner hängarna var rätt jobbigt. Dom första tog jag med stege från marken, men högre upp var jag tvungen att lägga säkringar och hänga in mig för att nå in. Hammaren hade jag hemma så tills vidare lät jag bulthuvudena vara kvar. När jag var klar samlade jag ihop alla 9 hängarna med muttrar och brickor och la vid skräphögen som någon har lämnat längst in i grottan.

Visst är jag medveten om att någon antagligen skulle komma att opponera sig mot vad jag just gjort, men jag valde ändå medvetet att inte meddela klippans mest frekventa besökare i förväg. Och vem skulle jag i sånt fall ha pratat med? Han som klättrat leden fritt? Framtida potentiella bestigare? Han som satt upp bultarna? Eller möjligtvis alla de klättrare bland Bohusläns klippor som gemensamt tagit fram en riktlinje och rekomendation för hur de flesta vill att vi ska förhålla oss till klipporna i Bohuslän i framtiden? För många samtal för att komma fram till ett svar som såg alltför uppenbart ut. Dessutom var det ingen som ringde mig när bultarna placerades. Var någonstans hölls debatten då? Den påverkan jag just gjort är milslångt mycket mindre än den som gjordes när hålen borrades och bultarna bankades på plats.

Vilken ordning ska man då göra saker och ting i? Av flera anledningar valde jag att börja med att montera ner hängarna innan jag drog på mig klätterskorna (igen). För det första var det fel att sätta upp dom från början, och det i sig borde ju räcka. Eller hur? Men det känns också mer äkta att vara där utan möjligheten att klippa en bult, och under ledpress skulle jag definitivt inte vilja ha dom där som en möjlig escape. Dessutom slipper jag nu misstänkas för att ha använt bultarna medan jag jobbat på leden, och att min (eventuella framtida) bestigning då skulle ha underlättats av detta.

Det är ju redan bevisat att det är möjligt att klättra upp där, men om jag klarar det får tiden utvisa. I annat fall är jag övertygad om att den inte kommer klara sig alltför länge utan en riktig bestigning. Jag har inga planer på att skruva tillbaka hängarna. Det vore att sabotera för framtida klättrare! Vill man klättra leden med någon typ av fasta säkringar så är det väldigt enkelt att förplacera kilar och kamsäkringar. Leden är otroligt välsäkrad! Ett vettigt toppankare behövs däremot.

Ett sista ord om detta:

Missförstå mig inte. Jag älskar all typ av klättring! Bultklättring, tradklättring, bouldring och storvägg. Min övertygelsä är dock att Bohusläns klippor i största möjliga mån måste utgöra en fristad för naturligt säkrade leder. Vi gör oss själva och framtidens klättrare en otjänst om vi bultar upp allt vi vill klättra på idag.