Sol i Margalef... regn hos förlorarna

Vi började på Formule 1. Det är alltid en säker start. Kanske inte det bästa alternativet, men OK.

Efter shopping hittade vi snart fram till El Falco. Vägen fram var ett äventyr i sig. Leran gjorde det spännande. Hade vi stannat hade vi aldrig kommit loss. Hade iofs varit rätt skoj att heja på Hanna när hon puttade och halkade runt i gyttjan! Kändes fint att få klättra ute igen efter 3 vintermånader hemma. Det var kylslaget och vi beslöt oss för att el-falco-klättringen var för lång och obrant för rådande omständigheter. Margalef nästa.

Opel safir funkar fint att bo i. Vi åt frukost i soligt Margalef och åkte upp till en grymt fin sektor med en massa klättring av olika svårigheter. Planen var att ta en lugn start och känna lite på det. Men du vet ju hur det funkar... I slutet av dan var jag helt förstörd. Händerna gick snabbt från hårdhudat gulaktiga till rosa, till skära till regelrätt lila.

Nu sitter vi i skiten. Igår klättrade på en mindre klippa och fick mer stryk än framgång. Sen packade vi in oss i Opeln och körde genom spöregn ner till ett Göteborgsgäng bestående av dessa: Erik Heyman - Brödbakande superklättrare och reisleiter. Johan Isaksson - Energifyllt träningsmångo på god väg att utnämnas till Sveriges mest vältränade doldis! Henrik Seelinger- Advokaten. Johan Andersson - Bouldrande snapphane och nygammal i repklättrare. Kanske även den som mest kan kallas ung och lovande av dom. Resten är varken det ena eller det andra. Hos dom regnar det.