Zodiac del 1 - Hopp

Från stand såg jag en tunn sömm som smet iväg höger under ett litet tak. Brant. Inga steg annat än smears och 25 grader varmt och mitt i solen. Klippte replängdens enda piton och tog snabbt tag i den. För hårt för att ens försöka. Sträckte mig ut för att placera en gul C-3:a i nästa pin-scar. Plopp! Plötsligt hängde jag någon meter under Stefan på Stand, och "the Nipple Pitch" var helt befriad från fast utrustning.

Drömmen och planen var att fria Zodiac på El Cap. Ett ambitiöst företag. Har ni fått storhetsvansinne? undrade säkert nån. Men provar man inte så kommer man aldrig att få veta. Dessutom är jag inte rädd för att få stryk.

Hanna och Hanna-Kajsa tog emot Stefan och mig när vi anlände. Varma vindar drog genom dalen. Över 25 grader varmt. 30? Vi satte igång direkt. Första replängderna gick genom svart klippa som värmts upp av solen hela dagen. Lite läskig 5.10d som första replängd. Svettiga händer och långt ner till svårbedömd bankbult. Nästa replängd har graden 5.13a. Vertikalt på små lister. Stefan körde upp en bit sen blev det mörkt, så vi tog oss ner och insåg att morgontimmarna med skugga är värdefulla sendar-timmar.

Dag två arbetade vi in 5.13a-repan och fortsatte ytterligare en repa. Solen slog oss med fruktansväerd styrka och vi svansade ner igen. Kunde ha fått upp repet ett snäpp till, men då hade vi riskerat att vara i vägen för någon eventuell aidklättrare.

Tredje dagen i dalen packade vi väskorna och gick på eftermiddagen upp till insteget igen. Hängde upp portan i en bult på väggen och laddade för en lång morgondag.

Fjärde dagen i Yosemite blev den första långa dagen på väggen. Panikvarmt. Vi jumarerade upp och klättrade en fin traverserande 5.11. Sedan följde fler klätterbara repor upp till den stora ljusa ringen som är själva Zodiac. Satte upp portan och väntade på skugga. Klippan stekhet. Shorts och linne hela natten. Tog mig upp den första 5.13b-repan just innan det blev mörkt.

Såg fram emot att få känna lite mer på den nästa dag...