Den som väntar på nåt gott...

Vi vaknade i en lägenhet i Göteborg. Planen för dagen var lika solklar som vädret utanför. Hanna skulle till frisören vid 9 för att utnyttja ett nästan årsgammalt presentkort på lyxklippsalong. Sedan skulle vi braka iväg hemmåt Brodalen och klättra på solvarm klippa på Heller. Andreas Holm med son skulle ansluta från Örebro vid halv ett.

Kl halv ett blev frisören klar med Hanna. Jag hade då stått utanför nästan 2 timmar och byggt upp en damm av frutration. Så här i efterhand känner jag mig lite löjlig, men jag hade verkligen en stark känsla av att jag slösade bort viktig tid av mitt liv på ingenting. Och att valet inte var mitt. Att jag blev bestulen.

Från sur till glad på ett par minuter. Vi parkerade vid kajen nära Ulorna och promenerade över ett fruset Åbyfjorden fram till den legendariska areten. Efter ett par minuters skav hittade Andreas ett grepp som vi missat och vi klättrade upp. Från 7a till 6a.

Andy på högt problem intill